Synlig i Sälen

Snart är Sälen lika stort som Falu stad i folkmängd. Då har alla våra vintergäster kommit och alla vi bofasta jobbar och servar så mycket vi bara hinner. Det är bra och trevligt på alla vis men jag får ändå en känsla av att man försvinner och blir lite osynlig. Men just nu har vi det så himla hemtrevligt i vardagen. Jag glädjer mig åt varje gång jag ska åka ut på byn eller till fjället i något ärende. På lunchen, som vi lyxar till med att äta ute fast vi jobbar hemma på gården, träffar vi varje dag glada och avslappnade kollegor. Man tar sig tid att snacka en stund, skämten är råa men kärleksfulla på något sätt och jag åker tillbaka till jobbet glad och uppiggad. Krogen är full av byggjobbare från alla byggen på fjällen och dom känner jag inte personligen, men både jag och dom känner igen varandra och ger ett vänligt hej och en nick. Personalen på krogen är alltid glada och ler med stora smilgropar, maten vällagad och vi känner oss bortskämda. Det är ett privilegium att ha alla dessa glada, trevliga och enormt kompetenta arbetskamrater runt sig!